Söndag. -17 ute och kojdag inne.
Vilken skön slappardag! Sov länge (halv 10). Största rycket idag var när jag ut med hundarna på fm och sopsorterade. Sen har jag haft datorn som projekt, mest städat upp där men några roliga saker också på Facebook;
Nr 1: pratat med Katarina i Canada. Hon kommer till Sverige i mars och då blir det träff här i Sundsvall.
Nr 2: pratat med Britten, min barn- och ungdomskompis från Trönö. Vi ska träffas i Trönö framöver, kanske tillsammans med fler gamla kompisar. Det kommer att bli enormt kul att ses!
Jag var på klassträff 2001 i Söderhamn. 25 år tidigare hade vi gått ur 9.an. Det var också sjukt att träffa människor jag inte sett på sååååå länge men ändå kände vi varann. Det blev fnissigt när man såg lite smårynkiga, gråhåriga kompisar. Vad hade hunnit hända? De flesta var ju ändå som vanligt, som jag kommer ihåg dem. Vi från 9g hade förfest hemma hos Lena och när hon presenterade sin 17-åriga dotter då var det precis SÅ jag kom ihåg Lena! Vad gjorde jag tillsammans med allt det där "gamfolket" i soffan? Som pratade om sina tonåringar och utbildningar och nutid? Jag ville ju fortsätta där jag slutat för 25 år sedan!
Festen på Stadt blev ändå lite tonårsbetonad. Det var också spännande att få syn på min stora kärlek från 9:an men även han hade blivit en överviktig gubbe. Förlåt Calle men jag hade hellre haft kvar minnet av dig som den blonda, brunögda sötnos du var när vi läste franska ihop på Norrtullsskolan.
Så ett råd: det kan vara dumt att vänta 25 år på att se kära vänner. Hinner det ändå gå 25 år så lovar jag att den spänningen man känner inför att få återses är obetalbar!
Kram
.
Nr 1: pratat med Katarina i Canada. Hon kommer till Sverige i mars och då blir det träff här i Sundsvall.
Nr 2: pratat med Britten, min barn- och ungdomskompis från Trönö. Vi ska träffas i Trönö framöver, kanske tillsammans med fler gamla kompisar. Det kommer att bli enormt kul att ses!
Jag var på klassträff 2001 i Söderhamn. 25 år tidigare hade vi gått ur 9.an. Det var också sjukt att träffa människor jag inte sett på sååååå länge men ändå kände vi varann. Det blev fnissigt när man såg lite smårynkiga, gråhåriga kompisar. Vad hade hunnit hända? De flesta var ju ändå som vanligt, som jag kommer ihåg dem. Vi från 9g hade förfest hemma hos Lena och när hon presenterade sin 17-åriga dotter då var det precis SÅ jag kom ihåg Lena! Vad gjorde jag tillsammans med allt det där "gamfolket" i soffan? Som pratade om sina tonåringar och utbildningar och nutid? Jag ville ju fortsätta där jag slutat för 25 år sedan!
Festen på Stadt blev ändå lite tonårsbetonad. Det var också spännande att få syn på min stora kärlek från 9:an men även han hade blivit en överviktig gubbe. Förlåt Calle men jag hade hellre haft kvar minnet av dig som den blonda, brunögda sötnos du var när vi läste franska ihop på Norrtullsskolan.
Så ett råd: det kan vara dumt att vänta 25 år på att se kära vänner. Hinner det ändå gå 25 år så lovar jag att den spänningen man känner inför att få återses är obetalbar!
Kram
.
Kommentarer
Trackback
